Glaskogen, platser vi tycker är värda att besöka! Karl VII 's café i Lenungshammar

Jag har inte varit så mycket i Lenungshammar sedan jag var barn. Nu åkte vi mest igenom för att besöka caféet som vi hört talas om, men det är en väldigt vacker plats och det skulle var roligt att se mer av själva "byn". Med på den här turen var mormor Gun, jag, Cirre och våra små glass och kakmonster.

 Johan och Johanna var med och deras ättelägg, Alva och det lilla soliga klotet Tyra.

Gretsky, hunden, fikade själv nere på en skuggig plats i skogen. Det var inte helt till herrens belåtenhet hela tiden, vissa skall signalerade ett visst missnöje med situationen emellanåt.

Trevliga hundar kan visst gå på café, menar Gretsky.

Den här dagen var det 30 grader varmt och besök vid badplatsen vid Sjöändan hägrade. Speciellt för dessa två här under, Julian och kusin Alva. De hade bara badat ca 2 timmar i Övre Gla innan och det förstår väl vem som helst att det inte räcker. Hård, hård uppväxt för dessa små praliner.

Caféet ligger så vackert vid en backe där det förut legat en herrgård, därav namnet Herrgårdsbacken kanske.

 Stugan var från 1700 talet och flyttad från Långserud (tror det var det) och till Lenungshammar. Väldigt fin meny, tyvärr var det mycket folk den här dagen så flickan i kassan rekommenderade oss att fika i stället för att äta.

Det hade vi inga problem med, men jag undrar fortfarande hur älgstekssmörgåsen skulle smakat.

Det var ca 10 norrmän före oss i kön, och ni vet norrmän och det här med kö.....det är inte så enkelt för dem. Först står alla i en hord och pratar i munnen på varandra, sen går några ut och kollar lite utsikt. Sen kommer horden därinne på att utehorden inte har beställt något än. Så de ska hämtas in. Och så står de åter och pratar i munnen på varandra. Minst hälften ska sedan ändra på sin beställning och allt ingen synbar logisk ordningsföljd. När alla beställt och begett sig ut så ska vi äntligen få beställa av den svettiga kassörskan, då åter återvänder en av norrmännen och tycker det är helt naturligt att avbryta när vi beställer för hans order är ju mycket viktigare än vår....

Johan har en teori, svenskar lär sig tidigt att stå i kö i skolmatsal vid lunch, norrmän har ingen skollunch. You do the math.

Bakom stugan kommer en vandringsled. Är man riktigt kissnödig finns även en eminent skog som kan hjälpa till vid detta behov. Stället som caféet ligger på är en av alla de där magiskt vackra Glaskogsplatserna. Fyllda av mystik, magi och historien är precis runt hörnet. Jag tycker definitivt det är väl värt ett besök.