Insikt.

Är ganska säker på att det ät ungefär så här Israel/ Palestina konflikten startade. Nån som bara ville pussas lite. Någon som missförstod, någon som började slåss. Och sen ingen som någonsin slutade att slåss. Fast ingen kom i håg varför man började.

Undrar om man kan lösa dem på liknande sätt. Skrika riktigt högt att man inte tänker ge dem mat "OM DE INTE GER SIG NÅN JÄDRA GÅNG. " Hotet om indraget lördagsgodis har både Israel och Palestina redan genomskådat som den bluff det är. 

Älgjakt.

Vi tog oss en tur till Byskogen för att plocka svamp. Och skjuta älg. Julian fällde 10 stycken, misstänker att det överstiger kvoten för JVO Södra by. Men det får de ta. Väldigt roligt är det att jag argt förmanat mina söner hela sommaren att de inte får leka skjutlekar men helt plötsligt har de fått träbössor. Av sin pappa. Skönt att vi har samma syn på barnuppfostran.

För det går väl an när de leker älgjakt. Men grabben nedan, han leker inte älgjakt. Han jagar smurfar. Och han skjuter dem i munnen. Det är på intet sätt förvånande att just detta barn gör det. På intet sätt. Det han lär sig av sina föräldrar är möjligtvis att göra precis tvärtom som de säger. Resten av sin visdom får han från skräniga disneyfilmer.

Förra gången vi var i skogen ville han att jag skulle hamna i fängelse. ( jag hade förfärligt nog nekat godis innan maten) Han skulle ha en ny mamma. Från Frankrike. 

Tyckte att barnets pappa såg otroligt belåten ut med det förslaget. En liten chic fransyska skulle tydligen falla flera av pojkarna i smaken.

Jag kontrade då med att jag skulle skaffa två nya barn i fängelset och då var leken inte alls lika rolig längre. Fransyskan var inte längre aktuell. I alla fall inte för Harry, övriga inblandade hoppas kanske fortfarande på att vid hustruns fängelsevolta så dyker det automatiskt upp någon pariserskönhet vid köksbordet på 20.

Ogoogelbart.

Det var en debatt för ett tag sen om saker som var ogooglebart. Enligt google fanns det inget sådant alls och ogooglebart som ord var onödigt.

Men jag tror jag har hittat något som är helt ogooglebart. 

Ibland är det en farbror här i samhället som ordnar tipspromenad. Han gör de mest fantastiska frågor. Förutom ett fantastiskt initiativ så är frågorna i sig så ovanliga att hela tipspromenad blir något utöver det vanliga. Jag älskar det! Så himla kul är det.

Denna är lite knepig faktiskt!

För att inte tala om denna! Inget självklart svar alls.

Denna är med fantastisk. 

Detta är världens bästa tipspromenad. Idag fick vi dessutom pris, ett halvt kilo kaffe som Christoffer kämpat ihop till.

Jag hoppas verkligen han fortsätter med dessa promenader, de one of a kind, och inte en fråga går att googla fram.

Helgaktivitet

Jag och Julian testade lite golf i helgen. Han slog ett par slag, tittade på mig och sa:

- Jag är bättre än dig, mamma.

Hmm, det kan väl kanske diskuteras, men visst gick det bra, en aning mer koncentration från unge herr Tiger önskas dock om mamma ska få en fin pensionsförsäkring i form av inspelade prispengar.

Efter golfen deklarerade han:

- Jag vill gå på restaurang!

Det faktum att vi bor i Åmot reflekterade han inte över. Nu har vi sådan tur att en restaurang just öppnat i byn så vi drog dit, beställde carbonara och njöt av den goda maten.

Lillebror följde med och drack fanta, han fick klubba "för att han åt så duktigt" som farbrorn som serverade sa. Efter denna uppenbara lögn så fick herrn ett nytt favortithak:

- Kommer annan dag, äta pubba, sa han.

- Kom varje dag, sa farbrorn, du får klubba även om du inte äter.

I trollens skog!

Låter bilderna tala för sig själv. Men de hade nya bärplockare som mormor köpt. De plockade blåbär och tittade på trollstenar. Polisen kom. Resten är historia.

Det var du som sa det!

Var på Konsum förra lördagen där några barn tjatade till sig godis, och visst det var lördag, de fick köpa lite choklad. Julian köpte två små japp.

Väl hemma tvingade stränga mamma dem att middag innan godiset, den gick ner helt osedvanligt lätt och gnällfritt.

Julian fick en japp, men efter en liten stund kom han tillbaka:

- inte god!

-ursäkta???

-inte god.

- men du tjatade och tjatade på affären och du skulle ha två, varför då?

- Kul.

Lång tystnad

- Jag är faktiskt helt dum i huvudet!

I rest my case.

Hej jobbet!

Nu är det bara att köra, ända till jul . Men varför inte, det är väl lika bra det. Barnen behöver komma igång och jag med, kanske.

Så nu kör vi!

Det är bara en katt.

Detta är Sigge, eller Sixten som en av mina elever bestämde att han skulle heta för 13 år sen. 

- Men, sa hon, Sofia,du kan ju kalla honom Sigge. 

Och det blev Sigge. Min Sigge. Han som sög på min örsnibb så den blev skinnflådd,som gjorde vacker tass och som var så mörkrädd att kattlådan fick stå bredvid sängen väldigt länge för att han inte vågade gå på toa.

Sigge var lugnet i min ungdomsstorm. Vi avverkade en del pojkvänner innan Christoffer blev bofast och godkänd via örsnuttning. 13 år ihop och kärlek. Så älskad. Han accepterade alla varelser under solen direkt. Så snäll och vänlig.

Sigge dog den fjärde augusti 2013. Han lämnade mig och sambon Yassa i en sorg som är outsäglig. Jag skulle kunna skriva en roman om hur mycket han betytt för mig, men det kan jag inte. Allt jag kan säga min finaste vän är att jag älskat honom bortom allt förnuft och att livet utan honom är så trist, så oändligt trist.

Jag kommer att sakna dig för alltid, finaste Siggepigg!

Fet och kommer fet förbli.

Anledningen till att jag fortfarande har gravidmage tre år efter graviditet:

Satans pressbyrån som tvingar på mig sån här skit varje dag på tåget hem. Den där lagen som tvingar en att köpa godis där suger!

Kopparebäckenhelg.

Vi var i kopparebäcken i helgen. Mamma la med bravur ut ett stycke nät i sjön på fredagskväll. 

Jag och Julian var glad publik. Christoffer  rodde runt halva sjön.

Fångsten blev 6 abborrar som drogs upp på lördag morgon. Väldigt goda var de.

Vi åkte till Årjäng, det var stortrav.15  000 människor i strålande sol. Någon öl slank ner i mammans strupe. Harry tog en tur med en amerikansk minihäst. Det gick bra, han gillade det verkligen. Han ser ut som en liten brukspatron som blir framkörd till fattighjonens stuga. Subtilt nedlåtande min från vagnen.

Alva och Julian körde häst. Eller mest Alva, Julian var nöjd med att sitta bredvid och låta kusinen ratta den rätt sure och definitivt uttråkade hästen Demendez.

På vägen hem stannade vi vid bu-stenen. Vid stenen frös en kvinna och hennes oäkta barn på julafton då ingen vill befatta sig med henne och hennes omoral. Än i dag lägger de boende blommor vid stenen. Jag finner det så otroligt rörande.

I Mumindalen.

Vi var i Nådendal, den ljuvligaste lilla stad vi skådat, redan vid klockan 9. Då hade portarna till Mumindalen inte slagit upp än, så vi roade oss på en liten strand. Vi såg en räv och en ekorre, vilken idyll.

När vi väl kom in såg vi äntligen muminhuset! Lilla My hälsade oss välkomna och hälsade på Julian. Harry spanade efter Stinky och var rädd.

Harry provade fängelset som poliserna har Stinky i. Han passar verkligen bra där.

Julian kramade muminmamman.

Här är han, Stinky. Uhhh vilken gris han är. Han är så bråkig. Inte alls som de små beskedliga änglarna från Åmotfors som besökte Finland.

Det var 25 grader i luften och långt över 20 i havet. Så vi badade. På kvällen badade de små i hotellets pool som var kall som en isvak. 

Kan verkligen rekommendera muminvärlden till alla småbarns föräldrar! Så mysigt och inte alls en massa saker som ska krängas på folk.

Stinky har också en väldigt avskräckande effekt på vissa som börjat på H och slutar på arry i flera dagar efter besöket. Väldigt fin bonus.

Du är gammit och stinker katt!

På väg mot Stockholm och färjeterminalen, det är livat i baksätet. Det tjatas och pratas hela vägen dit. Det är en del slagsmål och dispyter med. Harry retas och säger: DU är gammit! (Gammal) och Du stinker katt! 

Julian replikerar med :

- Jag bjyj mig inte.

Då gråter han. 

Väldigt rogivande resa. 6 mil innan Stockholm somnar de.... Harry vaknar i Rinkeby och MÅSTE kissa, det är bara att svänga av motorvägen och kissa på en parkering.

Vid 19.30 är vi på färjan och äter äntligen mat. Mamma och pappa, som är gammit och stinker katt får en liten belöning. Harry äter ett bett i en hamburgare och äter sedan endast glass, till det facila priset  till 80 kr.

Sen busas det i hoppborg och lekrum.

Ett bollhav funkar bra för att få släppa loss lite energi. I morgon vaknar de i Åbo. Be afraid Finland, här kommer svenska invasionen. Vi vill ha glass, dricka, mumintroll och sol. ( och kanske en o annan lapin kulta)

Midsommarfirande, en lite mer ovanlig tradition.

För två år sen satt jag, den här grabben och hans morfar på akuten på midsommarafton och andades ventoline och åt kortison. I år satt samma gäng på midsommardagens kväll och behandlade nässelutslag med kortison och tavegyl.

Det var väldigt väldigt tråkigt!

Idag satt vi i hela två timmar och väntade på doktorn för han vill följa upp det hela. Det var också tråkigt.

I morgon åker vi till Finland med ett gäng mediciner och hoppas att utslagen ger tusan i att följa med.

Den ultimata pottträningsguiden.

* Ryck av barnet blöjan första semesterdagen.

* Byt byxor och kalsonger 243 gånger den dagen.

* Håll fast skrikande barn på toa/. Potta flera gånger.

* Ge upp toa och potta.

Dag 2

* Låt pappan gräva hål under altan för plint gjutning.

* Låt det toavägrande barnet kissa i hålet.

* Leta upp fler hål i trädgården att kissa i

Dag tre 

Magi: barnet är torrt, kissar inte en enda gång i byxan.

Dag 4

Mer magi, barnet går på både toa och potta och säger: jak äj stoj, jak!

När man lägger principerna åt sidan.

Jag har vägrat köpa studsmatta. De är ohyggligt ohyggligt fula, de är fruktansvärt fula, de är så hemskt fula och framförallt är de väldigt fula. Sen kan det även bero på att jag hade typ 20 ärenden på jobbet i fjol när barn ramlat av mattor och skadat sig. Mycket beror på det, men nu finns mattorna i verket trädgård så hellre en på tomten där jag kan övervaka hoppandet än smyghoppning hos grannen.

Och visst ser han lycklig ut? 

Det har gått jättebra! Han är så duktig och stänger nätet och tar av sig skorna innan han hoppar. Jag är glad att jag ändå gjorde denna investering när jag ser vilken glädje det skänker.

1989

Pappa var med i arkivbilden i Arvika nyheter den 11/2-13.
1989 hade han kommit med ett förslag som gjorde att landstinget kunde spara in 70000 kr per år i olja o el.
Det var mycket begåvat gjort, synd bara att begåvningen inte gått i arv.
Själv flyttar man pappershögar på ett kontor. Barnbarnen verkar med vara hopplösa fall, 24 år senare har yngsta barnbarnet blivit kommenderad straffstädning av lekhallen på dagis efter att ha kladdat med tusch överallt.
Skäms han?
Absolut inte. Han tycker det är synnerligen roande att berätta om denna incident och hur arg fröken blev när hon upptäckt honom.
Ibland kan ju begåvning hoppa över en generation, men tyvärr pappa, det verkar kört det med.

Torn i dimma och döda kaniner

Barnens morfar och mormor har förlustat sig i kärlekensstad, Paris. De medförde fina souvenirer i form av Eiffeltorn hem till barnen, Harrys var dessutom i glaskula som man kan skaka för att framkalla ett stämningsfullt snöfall.
Mormor hade även tagit bild på tornet, se foto, detta är det mest fantastiska foto Harry har sett.
- Se, säger han, ton i dimma!
Det är så himla fint detta torn att jag fick be mormor skicka över det häromkvällen, vi kan nämligen inte få nog av torn i dimma. Så fort det ska ritas blir jag strängeligen beordrad att rita Eiffeltorn. I dimma. Kul. Verkligen. Speciellt dimman.
Vi släpper tornet ett tag och går på något sorgligt:
- Jäven har tagit kaninerna, mamma, det är tomt i bujen, meddelade Julian när jag kom hem i tisdags.
Den tjocka räv som flera grannar matat i vinter har nu fått magen full av våra små rädda raskaniner. Så onödigt, jag fattar inte varför den ska matas inne i samhället.
Vill ni veta hur mycket Harry sörjer detta?
Väldigt väldigt lite, däremot är han otröstlig över att hans "ton i dimma"- glob inte tålde att dängas i kakelväggen. Torn i dimma och kaniner har gått till de sälla jaktmarkerna på 20.

Min finaste fyraåring.

Julian har fyllt fyra år och hade kalas på lördagen. När gästerna kom gick han runt och såg himla besvärad ut. Efter många om och men kröp sanningen fram:
- mamma, viskade han, jag bara pjuttar hela tiden.
Så synd om honom, faktiskt, det är inte lätt att underhålla en hord med gäster om man pruttar hela tiden.
Det gick som tur vad över och det blev ett bra kalas.
Tårtan bakade jag och Julian på förmiddagen. Han önskade själv hur den skulle se ut och vad som skulle vara i. Grädden och moussen vispade han med själv.
Nu väntar han på att mormor och morfar kommer hem från Paris och gratulerar och att stackars kusin Alva tillfrisknar från sin öroninflammation och med kan hälsa på.

4 år.

Julian fyller 4 år idag. Det är otroligt vad fort tiden har gått. Från en liten skrynklig bebis till en stor pojke som pratar om bränder, bibliotek, poliser och allt annat. Han är så klok och snäll. Min fina snälla pojke.
I morse fick han bulle och paket i sängen tillsammans med fin skönsång.
På väg till dagis frågade han:
- Kommer polisen om man säger fan?
- Nej.
-FY FAN
- Fast vi svär inte, det är ganska fult.
- Men du sa ju att man får!
Så kan man med tolka det. Tydligen.
Idag hoppas jag min fina 4-åring får en fin dag. Själv ska jag gå till tandläkaren o laga hål. Det känns ganska milt mot den smärta jag genomled exakt för fyra år sen...

Harry tipsar mammos!

Mammos också känd som morfar eller Toj var vänlig nog att ta med oss till Sulvik idag för att få håren klippta. Det gick ganska bra, jag satt helt still när Miriam klippte mig, Julian satt still när han blev klippt och Harry..... Nja han är ju i alla fall gullig och på nåt vis blev han ändå klippt.
När detta var färdigt frågade han hjälpsamt:
- Pippa mammos? Mammos pippa?
Det skulle inte mammos alls göra, han skulle åka hem och han såg bra generad ut när han tackade nej till erbjudandet.
Nu är i alla fall Julian och Harry "pippta" och slipper ståta med hockeyfrillor som de dragits med den senaste månaden
Tack för skjutsen, mammos.

Dagens lek!

Idag har vardagsrummet förvandlats till ett bibliotek. De böckerna som står högst upp är för små barn, upplyser en pyjamasklädd bibliotekarie mig om, jag får låna böcker från nedre hyllan. Jag får lämna fram lånekortet som bibliotekarien stoppar i pyjmasbyxan ( och nej på det biblioteket bär de inte underkläder) och sen får jag ta med böckerna hem. En liten stund. Sen kommer det en sur kille och säger att jag läst klart.
Helt klart hårdare tag än vid det bibliotek vi brukar gå till.

När man måste gå till vårdcentralen.

 Harry kom en morgon och skulle springa in till vårt sovrum, snubblade olyckligt och föll och slog i sitt ögonbryn. det var ett ganska beskedligt sår, men det slutade inte att blöda så vi fick gå till doktorn.

Så här tyckte Julian att han skulle vara klädd när han följde med lillebror till VC. Hans ganska jättetråkiga mamma sa nej. Jag tyckte att det kändes ganska överdrivet att gå iväg så, faktiskt.

Väl hos doktorn blev det succé. Doktorn var en äldre herre med vitt hår och skägg........Ja ganska lik någon som faktiskt varit på besök hos en del snälla barn nu nyligen.

- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ Tomten, NÄÄÄÄÄÄJ TOMTEN, skrek Harry när doktorn kom in.
- Men jej är ikke tomten jej är doktorn, sa Doktorn.
-Nääääääj TOMTEN, skrek Harry.

Tom..nej menar Doktorn rengjorde Harrys sår alltmedan han emellanåt vände sig till mig och väste:
-KVÄV ikke ongen.
Jag hade det ärofulla uppdraget att hålla still honom under tiden det tejpadas sår, helst då tydligen utan att kväva honom.
På vägen ut så sa Harry mycket lättat :- Hejjå hejjå.
-Hej då, sa Doktorn, jamenn var du flink till o hålle ongen din still, sa han sen till mig.
( Antar att han menar då jag inte såg att strypa honom)

På vägen hem sa Harry om och om igen.
-Nä Tomten komma, tomten är på mestern.
- Ja sa jag och Julian, nu är tomten på semester.
 Gick sedan hem med två barn som inte var det minsta kvävda och såret var nästan bortglömt. Skönt när det går bra ändå.

En snabbgenomgång av avdvent, lucia, jul och Nyår.

Adventstiden inleddes på Sollidsgatan med pepparkaksbak. Julian visade prov ett stort tålamod och bakade pepparkakor i rader. Harry gjorde en kaka. Sen kollade han barnprogram på datorn resten av tiden. Han är inte mycket för traditioner säger han. Han är mer av en mediakille.

Vi åkte med Johan och hans familj till Långberget. Det var väldigt kallt både på själva Långberget och Tomteland som vi besökte. Barnen tyckte förvisso det var både spännande och roligt att träffa Tomten, men den stora behållning var ändå att duscha. Julian och kusin Alva duschade mest hela tiden och var mycket förtjusta över detta. Så lite semestertips så här till småbarnsföräldrar, res bra långt rakt ut i skogen och sätt på en dusch. KLART! Hur kul som helst.

Sen blev det lucia, vi frös på det fina uppträdandet på förskolans innergård, sen åkte vi hem och spelade på iPaden. Det är sånt som tomtar gör, faktiskt.

När det blev julafton firade vi enligt alla traditioner, Sigge letade efter sitt paket dagen före julafton. Barnen tindrade med ögonen, mamma och pappa var glada och nöjda.

Harry gillade Tomten så mycket! Han tyckte verkligen det var så kul att Tomten kom inte bara en utan två gånger på julaftonskväll. Han påstår nu att Tomten är på semester och att han inte kommer tillbaka. De fick mycket fina julklappar av Tomten i alla fall, det var väldigt snällt av honom, hoppas verkligen han njuter av sin semester.

Nyåret firades in med familjen och vänner. Det var ett glatt gäng som träffades för att äta mat, dricka vin, sända upp ballonger, hoppa i sängar och göra sånt som man gör på nyårsafton. Själv spräckte jag min klänning under kvällen men så är det när man ligger på topp.
Jag hoppas att 2013 blir ett fint år. Harry hoppas att tomtens semester är riktigt lång och Julian hoppas att han aldrig hamnar i en stuga utan dusch.