Hej jobbet!

Nu är det bara att köra, ända till jul . Men varför inte, det är väl lika bra det. Barnen behöver komma igång och jag med, kanske.

Så nu kör vi!

Det är bara en katt.

Detta är Sigge, eller Sixten som en av mina elever bestämde att han skulle heta för 13 år sen. 

- Men, sa hon, Sofia,du kan ju kalla honom Sigge. 

Och det blev Sigge. Min Sigge. Han som sög på min örsnibb så den blev skinnflådd,som gjorde vacker tass och som var så mörkrädd att kattlådan fick stå bredvid sängen väldigt länge för att han inte vågade gå på toa.

Sigge var lugnet i min ungdomsstorm. Vi avverkade en del pojkvänner innan Christoffer blev bofast och godkänd via örsnuttning. 13 år ihop och kärlek. Så älskad. Han accepterade alla varelser under solen direkt. Så snäll och vänlig.

Sigge dog den fjärde augusti 2013. Han lämnade mig och sambon Yassa i en sorg som är outsäglig. Jag skulle kunna skriva en roman om hur mycket han betytt för mig, men det kan jag inte. Allt jag kan säga min finaste vän är att jag älskat honom bortom allt förnuft och att livet utan honom är så trist, så oändligt trist.

Jag kommer att sakna dig för alltid, finaste Siggepigg!