1989

Pappa var med i arkivbilden i Arvika nyheter den 11/2-13.
1989 hade han kommit med ett förslag som gjorde att landstinget kunde spara in 70000 kr per år i olja o el.
Det var mycket begåvat gjort, synd bara att begåvningen inte gått i arv.
Själv flyttar man pappershögar på ett kontor. Barnbarnen verkar med vara hopplösa fall, 24 år senare har yngsta barnbarnet blivit kommenderad straffstädning av lekhallen på dagis efter att ha kladdat med tusch överallt.
Skäms han?
Absolut inte. Han tycker det är synnerligen roande att berätta om denna incident och hur arg fröken blev när hon upptäckt honom.
Ibland kan ju begåvning hoppa över en generation, men tyvärr pappa, det verkar kört det med.

Torn i dimma och döda kaniner

Barnens morfar och mormor har förlustat sig i kärlekensstad, Paris. De medförde fina souvenirer i form av Eiffeltorn hem till barnen, Harrys var dessutom i glaskula som man kan skaka för att framkalla ett stämningsfullt snöfall.
Mormor hade även tagit bild på tornet, se foto, detta är det mest fantastiska foto Harry har sett.
- Se, säger han, ton i dimma!
Det är så himla fint detta torn att jag fick be mormor skicka över det häromkvällen, vi kan nämligen inte få nog av torn i dimma. Så fort det ska ritas blir jag strängeligen beordrad att rita Eiffeltorn. I dimma. Kul. Verkligen. Speciellt dimman.
Vi släpper tornet ett tag och går på något sorgligt:
- Jäven har tagit kaninerna, mamma, det är tomt i bujen, meddelade Julian när jag kom hem i tisdags.
Den tjocka räv som flera grannar matat i vinter har nu fått magen full av våra små rädda raskaniner. Så onödigt, jag fattar inte varför den ska matas inne i samhället.
Vill ni veta hur mycket Harry sörjer detta?
Väldigt väldigt lite, däremot är han otröstlig över att hans "ton i dimma"- glob inte tålde att dängas i kakelväggen. Torn i dimma och kaniner har gått till de sälla jaktmarkerna på 20.