Ännu en succeartad utflykt.

I dag gick färden till pappas jobb. Fika i en konsumkasse plus traktoråkning med pappas kollega är lika med succe. Efter detta äventyr gick vi på museumet och pratade med Alvas mammos. Det vill säga Gunilla som är kusin Alvas mormor.
-Hejjåå Avas mammos, sa Harry när vi gick.

Nästa år ska vi skita i djurparker, kusten och annat dravel. Vi ska gå till A.M.E och be någon köra runt dem i traktor och visa gräsklippare i garaget där. Det är minsann precis lika roligt som att gå på djurpark.
Åter en fantastisk utflykt på vår semester.

En Arvika eftermiddag med mormor.

Harry och Julians mormor var vänlig nog att stoppa oss i bilen och åka en tur till Arvika i går. Där gick vi på Sågudden och tittade på djur och natur. Några, lite kotväxta personer som var med hade ganska tydliga önskemål om att åka ett litet stadståg som går runt i stan.Så det gjorde vi. Den unga hern på bilden ovan jublade och skrek ungefär HELA tiden som tåget körde.

Den här killen är ju lite mer van vid tåg, han har ju åkt i Borås och så, han var något coolare i tåget, men tyckte med att de var en höjdartur.

Efter tågturen, där man kunde se oanade mängder med bussar och bilar om man var observant, så fikade vi på det mysiga cafét på Sågudden.  Livat värre.

En lekplats vid cafét provades också, faktiskt mycket trevligare än den jättestora i stadsparken.

På träden vid Sågudden och i Arvika stadspark står det små skyltar om vad träden heter. Vet ni hur lång tid det tar att gå från Sågudden in till stan när en tre och en halvt åring och en vääääldigt pedagogisk mormor ska läsa på VARJE lapp? Inte? Det tar sån tid att den som nästan är två och åker vagn vill hoppa från första bästa bro för det finns väldigt lite traktorer och bussar att titta på i närheten av parken.

Vid promenaden förbi ankdammen utbrast min ljuvliga, storögda Julian:
-Mamma, jävlaj vad många ankoj.

Så tydligen svär vi numer.
Vi tog även en glass på torget i Arvika, det var jävligt gott. Sen gick vi jävligt långsamt tillbaka till bilen för vi var tvungna att titta på varenda jävla staty/lyktstolpe/sten/grej i hela jävla stan.

När vi kom hem var vi så här nöjda med dagen! Och ganska trötta, i alla fall mamman som hade djupa bitmärken i tungan från att hindra sig själv från att lägga sig på marken och skrika:

-MEN KOM NU DÅ.

Fast jag är med jättenöjd, så tacksam över att mamma vill lägga tid på att gå och titta på alla träd, gunga,svara på tusen frågor om: Varför gör donna så? Barnen tycker det är så roligt, de behöver inga stora aktiviteter för att det ska bli en toppendag.

Så mer Arvika åt folket är slutsatsen efter utflykten.