Glaskogen, platser vi tycker är värda att besöka, Kalleboda och Hasselträdsängen där.

Jag kommer i håg att jag som barn sprang över dessa ängar och samlade nötter som en galen ekorre. Nu i vuxenålder var ängarna betydligt mindre och inte alls lika vidsträckta som i mitt minne. Men det finns platser som ser ut så här:

Bara det gör det värt resan dit. Mitt på en äng står det ett knippe Hasselträd och har man tur hittar man fjolårets nötter och är nöjd med det.

Man kan även hitta en trevlig plats att fika på. Några personer jag känner rekommenderar stark att man intar godis vid just detta rastställe. Det tyckte även ca 200 klägg / fläckflugor var en finfin ide.

Jag tycker landskapet ser ut som en skotsk hed. Det finns växter här som är ovanliga. Glaskogen var ursprungligen en finnbygd där speciell slåttermetod gynnade vissa växtarter. Vid dessa ängar hålls slåttertraditionen vid liv för att behålla den gamla växtligheten. Tyvärr är botanik inte heller en av mina specialiter, så ta med en fältflora om du är intresserad av blomster.

Och njut, en solig dag, gärna i sällskap med en fem och treåring som helst äter godis vid en bänk.

En man och hans bästa vän!

Morgonmyset är det bästa myser tycker Carolus och Julian. Carolus ligger som en påse i Juians knä och så pussas de. Så himla fina är de!

Sara-ta på dig kläderna och släpp ut mig ikväll!

Mannen med världens sämsta kvinnosyn : Harry D. Han tycker flickor är sämre än pojkar och leker inte med tjejer, bara pojkar! Han gillar bara machogrejer, poliser, vapen och brandmän. När det parkerade en polisbil utanför här skrek han förvisso åt de kvinnliga poliserna: jag älskar er, flickpoliser! Men annars är det mest män som väcker hans beundran.

Häromdagen var det Sara som hade namnsdag. Julian har en mjukiskanin som han kallar Sara. Pojkarna fixade ett stort namnsdagskalas upp på övervåningen. Alla mjukisdjuren kom och firade Sara som satt på en liten tron och fick presenter och tårta.

Jag berättade för dem att det finns en sång om Sara. Vi spelade Mauro Scoccos Sara låt på youtube om och om igen.

Sedan ville Harry att jag skulle sjunga sången om och om igen i bilen, vilket jag så klart gjorde. Det uppskattades säkert av de andra i bilen, min sångröst är ju så njutbar.

Några timmar senare hör jag Harry sjunga sin egen version av Maouros odödliga låt:

Åh Sara, släpp ut mig i natt, och ta på dig kläder, en mössa!

Och det känns verkligen så HARRY att tolka låten så..

Glaskogen, platser vi tycker är värda att besöka! Karl VII 's café i Lenungshammar

Jag har inte varit så mycket i Lenungshammar sedan jag var barn. Nu åkte vi mest igenom för att besöka caféet som vi hört talas om, men det är en väldigt vacker plats och det skulle var roligt att se mer av själva "byn". Med på den här turen var mormor Gun, jag, Cirre och våra små glass och kakmonster.

 Johan och Johanna var med och deras ättelägg, Alva och det lilla soliga klotet Tyra.

Gretsky, hunden, fikade själv nere på en skuggig plats i skogen. Det var inte helt till herrens belåtenhet hela tiden, vissa skall signalerade ett visst missnöje med situationen emellanåt.

Trevliga hundar kan visst gå på café, menar Gretsky.

Den här dagen var det 30 grader varmt och besök vid badplatsen vid Sjöändan hägrade. Speciellt för dessa två här under, Julian och kusin Alva. De hade bara badat ca 2 timmar i Övre Gla innan och det förstår väl vem som helst att det inte räcker. Hård, hård uppväxt för dessa små praliner.

Caféet ligger så vackert vid en backe där det förut legat en herrgård, därav namnet Herrgårdsbacken kanske.

 Stugan var från 1700 talet och flyttad från Långserud (tror det var det) och till Lenungshammar. Väldigt fin meny, tyvärr var det mycket folk den här dagen så flickan i kassan rekommenderade oss att fika i stället för att äta.

Det hade vi inga problem med, men jag undrar fortfarande hur älgstekssmörgåsen skulle smakat.

Det var ca 10 norrmän före oss i kön, och ni vet norrmän och det här med kö.....det är inte så enkelt för dem. Först står alla i en hord och pratar i munnen på varandra, sen går några ut och kollar lite utsikt. Sen kommer horden därinne på att utehorden inte har beställt något än. Så de ska hämtas in. Och så står de åter och pratar i munnen på varandra. Minst hälften ska sedan ändra på sin beställning och allt ingen synbar logisk ordningsföljd. När alla beställt och begett sig ut så ska vi äntligen få beställa av den svettiga kassörskan, då åter återvänder en av norrmännen och tycker det är helt naturligt att avbryta när vi beställer för hans order är ju mycket viktigare än vår....

Johan har en teori, svenskar lär sig tidigt att stå i kö i skolmatsal vid lunch, norrmän har ingen skollunch. You do the math.

Bakom stugan kommer en vandringsled. Är man riktigt kissnödig finns även en eminent skog som kan hjälpa till vid detta behov. Stället som caféet ligger på är en av alla de där magiskt vackra Glaskogsplatserna. Fyllda av mystik, magi och historien är precis runt hörnet. Jag tycker definitivt det är väl värt ett besök.