När supermamma och superJujja går till dagis utan att grina.

 

Julian satte både mormor och mamma på prov igår genom att vägra sova. Vi fick göra ett skiftbyte i sövningen och Julians stränga mamma tog över. Lite hot och lite mutor fick det bli. Källargubben och sköldpaddorna skulle mamman ropa in om inte det blev tyst i sängen. Mitt i denna mycket trevlga ocg framförallt pedagogiska diskussion sätter sig Julian upp och säger:

-Nej Jujja tova, jujja mätt tova.

Han har med andra ord lär sig ordet mätt och fann ett utmärkt sätt att använda det.

På väg till dagis idag deklarade han även:

-Nej Jujja gina.

Och det höll han också, han grinade inte ett dugg när jag och Harry gick och jag hoppas han inte skriker och grinar idag när han och Karin ska byta blöja och äta. Igår hade hon minsann fått veta att sånt skit vill inte Julian göra i alla fall.

Men för att riktigt skryta om min son och mig så säger de på förskolan att han är duktig, eftertänksam, 

uthållig och väluppfostrad. Han leker med samma saker och river inte bara ut nytt hela tiden. Nej betyder nej och ja betyder ja. Han tittar på de andra barnen mycket och begrundar, sen kommer det någon kommentar om vad han sett. Dessutom tyckte Karin han var lätt av avleda när han protesterade mot blöjbyte och annat. det är positivt tycker jag.

Jag fick med beröm idag. Joråsåatt, mycket bra var jag, förstår ni. 

-Du är så tydlig och bra, sa fröken. Han behöver aldrig fundera på vad du menar och du velar inte med honom. 

Ja visst, man är väl något av en superförälder kan jag tänka, de sitter säkert därinne i kafferummet och flämtar av beundran skulle jag tro.

Som jag skrivit förut, mina råd får man för 500 euro i timmen. Någon som vill? Ingen? NÄ MEN SÅ SKIT I DET DÅ, otacksamma människor!