Slutet gott allting gott.

Nu är vi hemma. Det kändes som om vi skulle få åka till barnkliniken i Karlstad då INGET bet på astman.
2 stycken inandnigar av adrenalin och ingen skillnad. Sen kortison och mer adrenalin men ändå ingen skillnad. Doktor Gunnar ringde barnläkare i Karlstad för rådfrågan och trodde nog vi skulle åka dit.

Efter en stund kom de fram till att de provade med ventoline. Efter första inandningen märkte vi skillnad och efter andra gången var pipen och flämtningarna nästan borta.

Julian var som en helt annan person när doktorn kom tillbaka. Han föreslog att "Gunna" skulle gömma sig bakom en skärm. Det gjorde doktorn också. Sen sa Julian :
-Åka pem.
-Ja, sa doktorn, du ska få åka hem.
-Kack, kack Gunna, sa Julian glatt.

Så gjorde vi det, åt pipps och sen var det:
-Jujja tött, Jujja tova.
-Kack kack gode gud, sa Julians mamma.