Torn i dimma och döda kaniner

Barnens morfar och mormor har förlustat sig i kärlekensstad, Paris. De medförde fina souvenirer i form av Eiffeltorn hem till barnen, Harrys var dessutom i glaskula som man kan skaka för att framkalla ett stämningsfullt snöfall.
Mormor hade även tagit bild på tornet, se foto, detta är det mest fantastiska foto Harry har sett.
- Se, säger han, ton i dimma!
Det är så himla fint detta torn att jag fick be mormor skicka över det häromkvällen, vi kan nämligen inte få nog av torn i dimma. Så fort det ska ritas blir jag strängeligen beordrad att rita Eiffeltorn. I dimma. Kul. Verkligen. Speciellt dimman.
Vi släpper tornet ett tag och går på något sorgligt:
- Jäven har tagit kaninerna, mamma, det är tomt i bujen, meddelade Julian när jag kom hem i tisdags.
Den tjocka räv som flera grannar matat i vinter har nu fått magen full av våra små rädda raskaniner. Så onödigt, jag fattar inte varför den ska matas inne i samhället.
Vill ni veta hur mycket Harry sörjer detta?
Väldigt väldigt lite, däremot är han otröstlig över att hans "ton i dimma"- glob inte tålde att dängas i kakelväggen. Torn i dimma och kaniner har gått till de sälla jaktmarkerna på 20.