Men fatta, jag är ingen människa!!!!!!

Helt uttröttat barn, fullkomligt utsliten efter diskussioner med sina uppenbart sinnesslöa föräldrar.

Det hela började med diskussioner om uppätna kaniner och det ohyggliga i att en del djur äter andra djur. Diskussionen har nu utvecklats till ett ständigt frågande om vad olika djur äter och PAMFÖR gör dom så, mamma? Till slut, drog jag till med mitt bästa vapen:

-Men du Julian, vi människor äter ju med andra djur, kött!

(Ja jag tänkte att han kanske kunde känna någon form av samhörighet med räven som så otäckt slukat kaninen Dolly)

- VAA? Jag är inte människor, svarade han upprört.

-Jo, men det är du ju.

-NEJ, jag är inte människor!!

-Men det är du faktiskt, du är en liten människa.

- Det är jag inte visst! Jag är inte en människa.

-Ok, vad är du då.

-Jag är bara Julian.

Lämnade detta uppenbart mycket känsliga ämne och fortsatte diskutera varför giraffer har så lång tunga, varför elefanter är så långa och hur det kommer sig att antiloper inte kan bo på vår baksida i en liten hage.

Sen kom frågan som utlöste det riktiga raseriet:

-Pamför har de inga händer? *pekande på ett djur i favoritboken*

-Det är bara apor och människor som har händer. *visade pedagogiskt mina egna händer*

-Jag ä ingen människa.

-Jo Julian du ÄR faktiskt det.

-NEJJJJJ! Vi och Hajjy ä inte människa

-Jo det är ni att.

- NEJ!!!!! *vrålandes nu*

- Men du är faktiskt en liten människa.

- DET ÄR JAG INTE VISST, JAG ÄR EN LITEN KÖJK! ( en liten pöjk)

Och DÄR avslutade vi diskussion helt utmattade bägge två. Man kan fan inte argumentera mot den sortens logik.