Ibland, i mycket korta stunder med ganska långa mellanrum så händer det. De tycker faktiskt om varandra och kan umgås utan slåss eller gråta. Som här ovan, Julian har kärleksfullt placerat sin arm på sin lillebrors axel och tillsammans avnjuter de troligen något hemskt barnprogram.
I kväll hade jag och Julian intressant konversation angående en bild på två lejonungar som slogs.
-Pamför gör dom så, mamma?
- Dom leker ju,
-Pamför?
- Ja du, de tycker väl det är kul att brottas o leka.
-Pamför?
- Ja men det tycker ju du också är kul, vet du. Du och Harry leker ju ibland.
........*fundersam tystnad*......................
-Mamma, ibalnd "böttas" jag och Hajjy
- Nej, ibland puttar DU Harry och det får du inte, vet du.
..................*fundersam tystnad*..................
-Mamma, jag slår honom med!
Det är ju bra att han har insikt den goda Julian, det vore, ja rent av väldigt hyggligt om han kunde sluta med detta. Några löften om det ger han dock inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar