1989

Pappa var med i arkivbilden i Arvika nyheter den 11/2-13.
1989 hade han kommit med ett förslag som gjorde att landstinget kunde spara in 70000 kr per år i olja o el.
Det var mycket begåvat gjort, synd bara att begåvningen inte gått i arv.
Själv flyttar man pappershögar på ett kontor. Barnbarnen verkar med vara hopplösa fall, 24 år senare har yngsta barnbarnet blivit kommenderad straffstädning av lekhallen på dagis efter att ha kladdat med tusch överallt.
Skäms han?
Absolut inte. Han tycker det är synnerligen roande att berätta om denna incident och hur arg fröken blev när hon upptäckt honom.
Ibland kan ju begåvning hoppa över en generation, men tyvärr pappa, det verkar kört det med.

Torn i dimma och döda kaniner

Barnens morfar och mormor har förlustat sig i kärlekensstad, Paris. De medförde fina souvenirer i form av Eiffeltorn hem till barnen, Harrys var dessutom i glaskula som man kan skaka för att framkalla ett stämningsfullt snöfall.
Mormor hade även tagit bild på tornet, se foto, detta är det mest fantastiska foto Harry har sett.
- Se, säger han, ton i dimma!
Det är så himla fint detta torn att jag fick be mormor skicka över det häromkvällen, vi kan nämligen inte få nog av torn i dimma. Så fort det ska ritas blir jag strängeligen beordrad att rita Eiffeltorn. I dimma. Kul. Verkligen. Speciellt dimman.
Vi släpper tornet ett tag och går på något sorgligt:
- Jäven har tagit kaninerna, mamma, det är tomt i bujen, meddelade Julian när jag kom hem i tisdags.
Den tjocka räv som flera grannar matat i vinter har nu fått magen full av våra små rädda raskaniner. Så onödigt, jag fattar inte varför den ska matas inne i samhället.
Vill ni veta hur mycket Harry sörjer detta?
Väldigt väldigt lite, däremot är han otröstlig över att hans "ton i dimma"- glob inte tålde att dängas i kakelväggen. Torn i dimma och kaniner har gått till de sälla jaktmarkerna på 20.

Min finaste fyraåring.

Julian har fyllt fyra år och hade kalas på lördagen. När gästerna kom gick han runt och såg himla besvärad ut. Efter många om och men kröp sanningen fram:
- mamma, viskade han, jag bara pjuttar hela tiden.
Så synd om honom, faktiskt, det är inte lätt att underhålla en hord med gäster om man pruttar hela tiden.
Det gick som tur vad över och det blev ett bra kalas.
Tårtan bakade jag och Julian på förmiddagen. Han önskade själv hur den skulle se ut och vad som skulle vara i. Grädden och moussen vispade han med själv.
Nu väntar han på att mormor och morfar kommer hem från Paris och gratulerar och att stackars kusin Alva tillfrisknar från sin öroninflammation och med kan hälsa på.

4 år.

Julian fyller 4 år idag. Det är otroligt vad fort tiden har gått. Från en liten skrynklig bebis till en stor pojke som pratar om bränder, bibliotek, poliser och allt annat. Han är så klok och snäll. Min fina snälla pojke.
I morse fick han bulle och paket i sängen tillsammans med fin skönsång.
På väg till dagis frågade han:
- Kommer polisen om man säger fan?
- Nej.
-FY FAN
- Fast vi svär inte, det är ganska fult.
- Men du sa ju att man får!
Så kan man med tolka det. Tydligen.
Idag hoppas jag min fina 4-åring får en fin dag. Själv ska jag gå till tandläkaren o laga hål. Det känns ganska milt mot den smärta jag genomled exakt för fyra år sen...

Harry tipsar mammos!

Mammos också känd som morfar eller Toj var vänlig nog att ta med oss till Sulvik idag för att få håren klippta. Det gick ganska bra, jag satt helt still när Miriam klippte mig, Julian satt still när han blev klippt och Harry..... Nja han är ju i alla fall gullig och på nåt vis blev han ändå klippt.
När detta var färdigt frågade han hjälpsamt:
- Pippa mammos? Mammos pippa?
Det skulle inte mammos alls göra, han skulle åka hem och han såg bra generad ut när han tackade nej till erbjudandet.
Nu är i alla fall Julian och Harry "pippta" och slipper ståta med hockeyfrillor som de dragits med den senaste månaden
Tack för skjutsen, mammos.

Dagens lek!

Idag har vardagsrummet förvandlats till ett bibliotek. De böckerna som står högst upp är för små barn, upplyser en pyjamasklädd bibliotekarie mig om, jag får låna böcker från nedre hyllan. Jag får lämna fram lånekortet som bibliotekarien stoppar i pyjmasbyxan ( och nej på det biblioteket bär de inte underkläder) och sen får jag ta med böckerna hem. En liten stund. Sen kommer det en sur kille och säger att jag läst klart.
Helt klart hårdare tag än vid det bibliotek vi brukar gå till.

När man måste gå till vårdcentralen.

 Harry kom en morgon och skulle springa in till vårt sovrum, snubblade olyckligt och föll och slog i sitt ögonbryn. det var ett ganska beskedligt sår, men det slutade inte att blöda så vi fick gå till doktorn.

Så här tyckte Julian att han skulle vara klädd när han följde med lillebror till VC. Hans ganska jättetråkiga mamma sa nej. Jag tyckte att det kändes ganska överdrivet att gå iväg så, faktiskt.

Väl hos doktorn blev det succé. Doktorn var en äldre herre med vitt hår och skägg........Ja ganska lik någon som faktiskt varit på besök hos en del snälla barn nu nyligen.

- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ Tomten, NÄÄÄÄÄÄJ TOMTEN, skrek Harry när doktorn kom in.
- Men jej är ikke tomten jej är doktorn, sa Doktorn.
-Nääääääj TOMTEN, skrek Harry.

Tom..nej menar Doktorn rengjorde Harrys sår alltmedan han emellanåt vände sig till mig och väste:
-KVÄV ikke ongen.
Jag hade det ärofulla uppdraget att hålla still honom under tiden det tejpadas sår, helst då tydligen utan att kväva honom.
På vägen ut så sa Harry mycket lättat :- Hejjå hejjå.
-Hej då, sa Doktorn, jamenn var du flink till o hålle ongen din still, sa han sen till mig.
( Antar att han menar då jag inte såg att strypa honom)

På vägen hem sa Harry om och om igen.
-Nä Tomten komma, tomten är på mestern.
- Ja sa jag och Julian, nu är tomten på semester.
 Gick sedan hem med två barn som inte var det minsta kvävda och såret var nästan bortglömt. Skönt när det går bra ändå.