Midsommarfirande, en lite mer ovanlig tradition.

För två år sen satt jag, den här grabben och hans morfar på akuten på midsommarafton och andades ventoline och åt kortison. I år satt samma gäng på midsommardagens kväll och behandlade nässelutslag med kortison och tavegyl.

Det var väldigt väldigt tråkigt!

Idag satt vi i hela två timmar och väntade på doktorn för han vill följa upp det hela. Det var också tråkigt.

I morgon åker vi till Finland med ett gäng mediciner och hoppas att utslagen ger tusan i att följa med.

Den ultimata pottträningsguiden.

* Ryck av barnet blöjan första semesterdagen.

* Byt byxor och kalsonger 243 gånger den dagen.

* Håll fast skrikande barn på toa/. Potta flera gånger.

* Ge upp toa och potta.

Dag 2

* Låt pappan gräva hål under altan för plint gjutning.

* Låt det toavägrande barnet kissa i hålet.

* Leta upp fler hål i trädgården att kissa i

Dag tre 

Magi: barnet är torrt, kissar inte en enda gång i byxan.

Dag 4

Mer magi, barnet går på både toa och potta och säger: jak äj stoj, jak!

När man lägger principerna åt sidan.

Jag har vägrat köpa studsmatta. De är ohyggligt ohyggligt fula, de är fruktansvärt fula, de är så hemskt fula och framförallt är de väldigt fula. Sen kan det även bero på att jag hade typ 20 ärenden på jobbet i fjol när barn ramlat av mattor och skadat sig. Mycket beror på det, men nu finns mattorna i verket trädgård så hellre en på tomten där jag kan övervaka hoppandet än smyghoppning hos grannen.

Och visst ser han lycklig ut? 

Det har gått jättebra! Han är så duktig och stänger nätet och tar av sig skorna innan han hoppar. Jag är glad att jag ändå gjorde denna investering när jag ser vilken glädje det skänker.

1989

Pappa var med i arkivbilden i Arvika nyheter den 11/2-13.
1989 hade han kommit med ett förslag som gjorde att landstinget kunde spara in 70000 kr per år i olja o el.
Det var mycket begåvat gjort, synd bara att begåvningen inte gått i arv.
Själv flyttar man pappershögar på ett kontor. Barnbarnen verkar med vara hopplösa fall, 24 år senare har yngsta barnbarnet blivit kommenderad straffstädning av lekhallen på dagis efter att ha kladdat med tusch överallt.
Skäms han?
Absolut inte. Han tycker det är synnerligen roande att berätta om denna incident och hur arg fröken blev när hon upptäckt honom.
Ibland kan ju begåvning hoppa över en generation, men tyvärr pappa, det verkar kört det med.

Torn i dimma och döda kaniner

Barnens morfar och mormor har förlustat sig i kärlekensstad, Paris. De medförde fina souvenirer i form av Eiffeltorn hem till barnen, Harrys var dessutom i glaskula som man kan skaka för att framkalla ett stämningsfullt snöfall.
Mormor hade även tagit bild på tornet, se foto, detta är det mest fantastiska foto Harry har sett.
- Se, säger han, ton i dimma!
Det är så himla fint detta torn att jag fick be mormor skicka över det häromkvällen, vi kan nämligen inte få nog av torn i dimma. Så fort det ska ritas blir jag strängeligen beordrad att rita Eiffeltorn. I dimma. Kul. Verkligen. Speciellt dimman.
Vi släpper tornet ett tag och går på något sorgligt:
- Jäven har tagit kaninerna, mamma, det är tomt i bujen, meddelade Julian när jag kom hem i tisdags.
Den tjocka räv som flera grannar matat i vinter har nu fått magen full av våra små rädda raskaniner. Så onödigt, jag fattar inte varför den ska matas inne i samhället.
Vill ni veta hur mycket Harry sörjer detta?
Väldigt väldigt lite, däremot är han otröstlig över att hans "ton i dimma"- glob inte tålde att dängas i kakelväggen. Torn i dimma och kaniner har gått till de sälla jaktmarkerna på 20.

Min finaste fyraåring.

Julian har fyllt fyra år och hade kalas på lördagen. När gästerna kom gick han runt och såg himla besvärad ut. Efter många om och men kröp sanningen fram:
- mamma, viskade han, jag bara pjuttar hela tiden.
Så synd om honom, faktiskt, det är inte lätt att underhålla en hord med gäster om man pruttar hela tiden.
Det gick som tur vad över och det blev ett bra kalas.
Tårtan bakade jag och Julian på förmiddagen. Han önskade själv hur den skulle se ut och vad som skulle vara i. Grädden och moussen vispade han med själv.
Nu väntar han på att mormor och morfar kommer hem från Paris och gratulerar och att stackars kusin Alva tillfrisknar från sin öroninflammation och med kan hälsa på.

4 år.

Julian fyller 4 år idag. Det är otroligt vad fort tiden har gått. Från en liten skrynklig bebis till en stor pojke som pratar om bränder, bibliotek, poliser och allt annat. Han är så klok och snäll. Min fina snälla pojke.
I morse fick han bulle och paket i sängen tillsammans med fin skönsång.
På väg till dagis frågade han:
- Kommer polisen om man säger fan?
- Nej.
-FY FAN
- Fast vi svär inte, det är ganska fult.
- Men du sa ju att man får!
Så kan man med tolka det. Tydligen.
Idag hoppas jag min fina 4-åring får en fin dag. Själv ska jag gå till tandläkaren o laga hål. Det känns ganska milt mot den smärta jag genomled exakt för fyra år sen...