Vi åkte ut tidigt. Solen lyste och allt var ljuvligt. Julian fick korv med bröd av mormor, lite grann blev över som givetvis kastades åt de glupska skatorna. De ska alltid gama till sig, de sabla skatorna.
Harry provade gräset i Kopparebäcken. Det var himla gott, sa han, värre skit har man ju ätit, vanlig mat för exempel, det är inte alls lika gott.
Vi gick till bäcken som porlade och gjorde sig till med sitt röda vatten.
Någon slängde sten i bäcken. Mycket mycket länge. Vi passar på att be om ursäkt för höjd vattennivå.
Julian följde motvilligt med en sväng till skogen. Mycket tvekan eftersom det var så himla: "mökt". Mörkt, med andra ord. Med lite övertalen fick vi dock till en lekstund på ett nedfallet träd. Det var ganska kul.
Dagens höjdpunkt! Älgbajset i skogen. Vi tog kort för att visa mormor som passade Harry vid huset. Men Jujjan hämtade dock upp henne, älgbajs gör sig bäst live menade han.
En jättefin dag trots sorgligheter. Barnen var helt fria där ute. Julian gick runt, sprang runt, rotade och grejade. Harry kröp och kröp för att utforska allt spännande. Så himla mysigt.
En riktigt härlig långfredags-eftermiddag... i Världens bästa sällskap!!!
SvaraRaderaGun