Som jag skrev häromdagen, Julian har fattat att storebrorsgrejen nu. Den är inte helt fel verkar han tycka och har tagit på sig rollen som pedagog och uppfostrare när det gäller Harry.
Exempel 1.
Ibland, när det blir lite "livat", som när mamman pratat med kollegor i telefon HELA dagen brukar Julian mutas med att få duscha. Man avbryter det pågående buset, han blir trött efteråt och tycker det är himla roligt. Vi vinner båda på denna metod, Hannametoden har jag döpt den till.
Igår hade jag dock ingen lust att duscha själv så jag och Harry fick rollen att sitta utanför duschen och titta på. "Dänta jujja, mamma" var ordern som utdelades. Mitt i duschsejouren avbryter han sin lek, lägger huvudet på sned och utbrister:
-TITTA, Darra, Jujja DUSAR!
Sagt med mycken inlevelse så Harry skulle förstå hur otrolig det var att han fick vara med på detta fantastiska ögonblick. Harry själv såg väl så där måttligt imponerad ut.
Harry kinkar med ny mat, varje maträtt jag serverar möts med en misstänksamhet som är obeskriverlig. ALLT är äckligt. Mycket äckligt, han spottar, rynkar på näsan, kör ner ögonbrynen i ett mörkt v och till slut ulkar han som han ska kräkas. Julian har bekymrat tittat på när dessa matningar äger rum, men häromdagen fick han nog.
Harry satt och spottade ut rotfrukt och kalkonpuré när Julian stegade fram till babysittern och strängt sa:
-Näää, Darra, boa ä mam. ( Näää, Harry, morot är gott)
Tyvärr hjälpte det inte, är det inte katrinplommon är det inte gott hälsar Harry.
Goaste Julian :) Han ä mer förståndig än vi tror.
SvaraRadera