Väldigt tråkigt med Najad, men då hejar vi på Global Kiitten, Cajinas häst!

Ännu en succeartad utflykt.

I dag gick färden till pappas jobb. Fika i en konsumkasse plus traktoråkning med pappas kollega är lika med succe. Efter detta äventyr gick vi på museumet och pratade med Alvas mammos. Det vill säga Gunilla som är kusin Alvas mormor.
-Hejjåå Avas mammos, sa Harry när vi gick.

Nästa år ska vi skita i djurparker, kusten och annat dravel. Vi ska gå till A.M.E och be någon köra runt dem i traktor och visa gräsklippare i garaget där. Det är minsann precis lika roligt som att gå på djurpark.
Åter en fantastisk utflykt på vår semester.

En Arvika eftermiddag med mormor.

Harry och Julians mormor var vänlig nog att stoppa oss i bilen och åka en tur till Arvika i går. Där gick vi på Sågudden och tittade på djur och natur. Några, lite kotväxta personer som var med hade ganska tydliga önskemål om att åka ett litet stadståg som går runt i stan.Så det gjorde vi. Den unga hern på bilden ovan jublade och skrek ungefär HELA tiden som tåget körde.

Den här killen är ju lite mer van vid tåg, han har ju åkt i Borås och så, han var något coolare i tåget, men tyckte med att de var en höjdartur.

Efter tågturen, där man kunde se oanade mängder med bussar och bilar om man var observant, så fikade vi på det mysiga cafét på Sågudden.  Livat värre.

En lekplats vid cafét provades också, faktiskt mycket trevligare än den jättestora i stadsparken.

På träden vid Sågudden och i Arvika stadspark står det små skyltar om vad träden heter. Vet ni hur lång tid det tar att gå från Sågudden in till stan när en tre och en halvt åring och en vääääldigt pedagogisk mormor ska läsa på VARJE lapp? Inte? Det tar sån tid att den som nästan är två och åker vagn vill hoppa från första bästa bro för det finns väldigt lite traktorer och bussar att titta på i närheten av parken.

Vid promenaden förbi ankdammen utbrast min ljuvliga, storögda Julian:
-Mamma, jävlaj vad många ankoj.

Så tydligen svär vi numer.
Vi tog även en glass på torget i Arvika, det var jävligt gott. Sen gick vi jävligt långsamt tillbaka till bilen för vi var tvungna att titta på varenda jävla staty/lyktstolpe/sten/grej i hela jävla stan.

När vi kom hem var vi så här nöjda med dagen! Och ganska trötta, i alla fall mamman som hade djupa bitmärken i tungan från att hindra sig själv från att lägga sig på marken och skrika:

-MEN KOM NU DÅ.

Fast jag är med jättenöjd, så tacksam över att mamma vill lägga tid på att gå och titta på alla träd, gunga,svara på tusen frågor om: Varför gör donna så? Barnen tycker det är så roligt, de behöver inga stora aktiviteter för att det ska bli en toppendag.

Så mer Arvika åt folket är slutsatsen efter utflykten.

Ny sensationell sälart på Borås djurpark.

 

På Borås djurpark var två av tre sälarter representerade. Dessa ovan som tillhör arten.......Ingen aning men de finns i Sverige i alla fall. Lyssnade inte så noga på guiden får jag erkänna, det flög fiskmåsar över sälarna som man behövde hålla koll på.

Sen fanns denna arten med, sjöbjörnen hette själva sorten men vilken art det var missade jag. Den här sjöbjörnen har klätt ut sig till den art som inte fanns representerad. Ser ni de långa betarna? Vet ni vilken art det  är? Inte ?

Då kan jag berätta att det är en mycket sällsynt form av brödrost.

 Jorårsåatt, de flesta i publiken hörde ordet valross, men Julian frågade mest hela tiden efter brödrösten.

-När kommer brödrosten, mamma?

Till slut gick sambandet upp, valross = brödrost.

Och här är han, den fina sälarten brödrost, finns endast ett litet bestånd kvar i världen, de lever på Borås djurpark och äter fisk ihop med fiskmåsar.

Trav, när det är som bäst.

Roy Atle Ruud Nilsen och Benny Boy.

Vi velade något så enastående inför årets stortrav i Årjäng, ena dagen skulle vi åka, andra inte. Vi skulle kanske åka några eller ingen. Till slut kom vi fram till att mamma Gun och jag tog vrålporna i mormorbilen och åkte till Årjäng bara för att se denna killen. Benny Boy. Vi sa att vi struntar i v75, det är ändå bara en massa folk och barnen bli kanske borta och griniga blir de med. Väl där hade Johan och Johanna fixat det ENDA bordet på stallbacken. Utsikten var perfekt, trängseln obefintlig och stämningen på topp. De enda som stod brevid oss var kuskar och travtränare. 

Harry hade ett förslag till mormor, han tyckte hon kunde byta sin saab med taskig växellåda mot Stefans Hultmans rätt ok BMW som stod brevid. Stefan Hultman stod förövrigt precis brevid oss när hans häst vann Årjäng stora pris. Julian och Harry fick dessutom klappa statyn som Hultman vann,en stor trähäst som någon skurit ut. Mycket fin tyckte pojkarna.

De små godisråttorna fick även åka ponnyvagn, Harry tog sin uppgift på mycket stort allvar och gungade i tömmarna hela vägen. Karusell fick de med åka, Lions karusell på Årjängstravet är helt lagom, de skrattade båda två så de kiknade. 

Benny gick det så där för, han gjorde inte bort sig men det var inte ett av hans bästa lopp heller. Roy var lite ledsen efter, men blev nöjdare sen, herregud, ingen kräver att han ska vinna jämt med sina hästar. Det räcker med varannan gång ungefär. 

Roys kompis Stian var med på plats för att köra sin häst TrollViktor. Julian var inne i TrollViktors box och kissade lite. Det var hans morfars ide, jag tar faktiskt barnen på toa. Fast får Julian välja så är TrollViktor mycket bättre att vädra snoppen hos än inne på damtoan.

  Stian Eilfesen och TrollViktor

När det bara var två lopp kvar på v75 så hade jag och mamma båda 5 rätt på de system vi köpt in oss på. Så vi stannade. Så klart vi gjorde, vi hade fint sällskap av Roy, Karin, Stian, Anette, Benny och TrollViktor. Och när v75 var klart så var vi faktiskt tvungna att kolla Stian och TrollViktor med. Stian som både tränar, äger och kör hästen var inte nöjd med uppvärmningen. Han rekomenderade inte att vi spelade på Trollet. Lyssnade vi? Absolut inte. Vi spelade för glatta livet, en del mer än andra....hrmm Viktor... I provstarten galopperade TrollViktor och Stian saktade ner framför oss innan start och skrek:

-Makulere ere spill!

Lovande liksom. Vi stod dock kvar och kollade. Loppet var ok, spännande och TrollViktor låg ganska långt ner i fältet hela tiden. Inför sista kurvan styr Stian ut och häst efter häst hamnar bakom dem. I sista kurvan så: NEJ, han galopperar! Fasen.

- Nu jävlar ska ni få se ! säger en röst brevid, det är pappa, Tor, som sett häst och kusk i aktion förut 

( Stian tränar och kör förövrigt pappas häst Come Charming)

Stian har fått stopp på galoppen och över upploppet kommer ett rufsigt Troll och springer, springer springer och VINNER. Som en jävla film, eller saga. Det är omöjligt att göra så! Omöjligt. Och han vinner.

Vi skriker så överröstar hela Årjäng i den lilla Andersson klanen. Jag grinar och mamma grinar. Lapparna med spelen jag gjort kramar jag sönder i handen och får otroligt mycket skäll av damen i kassan sen när jag ska lösa ut vinsten.

Det var så oerhört roligt. Jag kunde inte prata om det på hela kvällen utan att röras till tårar. Knappt idag heller.

Det var dagens gladaste kusk på Årjäng och världens gladaste supporterklubb.

Och vinsten då? Joråsåatt, jag drog in hela 27 kr på V75, spelade för 100, så inget toppresultat. Min 20:a på Trollviktor blev 80 kronor. 50 kronor gick jag helt minus efter att ha spelat på kompisen Carinas häst Global Kitten. Viktor satte 300 kr vinnare på TrollViktor.....han var sur, hade inte Stian sagt att hästen var kass så i uppvärmningen så hade han spelat 500, han gnäller nu om att Stian är skyldig honom pengar...

Jag blev inte rik på Årjäng i går, men jag och barnen belv sannerligen rika på upplevelser. Vilken dag!

Harry, den fantastiska kusken, och den ngt mer skeptiska brodern.

Harrys våta dröm

Harry kan prata nu. Han säger: mammos, min mammos och taktoo. Detta lite snabbt översatt betyder morfar, min morfar och traktor. Han kan förvisso en massa andra ord men de använder han inte så ofta. Tänker man på mammos o taktoo hela tiden så känns andra samtalsämnet helt meningslösa.
I förgår kom en riktigt stor TAKTOO hem och grävde bort en jordhög vi haft som prydnad på framsidan. Gissa om Harry var lycklig? Gissa om Harry nästan dog av lycka när han fick sitta i knät på grävmaskinist Börjesson o "hjälpa" till? Det finns ju inte ett blygt ben i det barnets kropp.
Jag behöver aldrig oroa mig att fula gubbar lockar med honom med godis, är det inte mammos är det inte intressant, gubbar med grävskopor skulle han dock följa till världens ände.