Det var du som sa det!

Var på Konsum förra lördagen där några barn tjatade till sig godis, och visst det var lördag, de fick köpa lite choklad. Julian köpte två små japp.

Väl hemma tvingade stränga mamma dem att middag innan godiset, den gick ner helt osedvanligt lätt och gnällfritt.

Julian fick en japp, men efter en liten stund kom han tillbaka:

- inte god!

-ursäkta???

-inte god.

- men du tjatade och tjatade på affären och du skulle ha två, varför då?

- Kul.

Lång tystnad

- Jag är faktiskt helt dum i huvudet!

I rest my case.

Hej jobbet!

Nu är det bara att köra, ända till jul . Men varför inte, det är väl lika bra det. Barnen behöver komma igång och jag med, kanske.

Så nu kör vi!

Det är bara en katt.

Detta är Sigge, eller Sixten som en av mina elever bestämde att han skulle heta för 13 år sen. 

- Men, sa hon, Sofia,du kan ju kalla honom Sigge. 

Och det blev Sigge. Min Sigge. Han som sög på min örsnibb så den blev skinnflådd,som gjorde vacker tass och som var så mörkrädd att kattlådan fick stå bredvid sängen väldigt länge för att han inte vågade gå på toa.

Sigge var lugnet i min ungdomsstorm. Vi avverkade en del pojkvänner innan Christoffer blev bofast och godkänd via örsnuttning. 13 år ihop och kärlek. Så älskad. Han accepterade alla varelser under solen direkt. Så snäll och vänlig.

Sigge dog den fjärde augusti 2013. Han lämnade mig och sambon Yassa i en sorg som är outsäglig. Jag skulle kunna skriva en roman om hur mycket han betytt för mig, men det kan jag inte. Allt jag kan säga min finaste vän är att jag älskat honom bortom allt förnuft och att livet utan honom är så trist, så oändligt trist.

Jag kommer att sakna dig för alltid, finaste Siggepigg!

Fet och kommer fet förbli.

Anledningen till att jag fortfarande har gravidmage tre år efter graviditet:

Satans pressbyrån som tvingar på mig sån här skit varje dag på tåget hem. Den där lagen som tvingar en att köpa godis där suger!

Kopparebäckenhelg.

Vi var i kopparebäcken i helgen. Mamma la med bravur ut ett stycke nät i sjön på fredagskväll. 

Jag och Julian var glad publik. Christoffer  rodde runt halva sjön.

Fångsten blev 6 abborrar som drogs upp på lördag morgon. Väldigt goda var de.

Vi åkte till Årjäng, det var stortrav.15  000 människor i strålande sol. Någon öl slank ner i mammans strupe. Harry tog en tur med en amerikansk minihäst. Det gick bra, han gillade det verkligen. Han ser ut som en liten brukspatron som blir framkörd till fattighjonens stuga. Subtilt nedlåtande min från vagnen.

Alva och Julian körde häst. Eller mest Alva, Julian var nöjd med att sitta bredvid och låta kusinen ratta den rätt sure och definitivt uttråkade hästen Demendez.

På vägen hem stannade vi vid bu-stenen. Vid stenen frös en kvinna och hennes oäkta barn på julafton då ingen vill befatta sig med henne och hennes omoral. Än i dag lägger de boende blommor vid stenen. Jag finner det så otroligt rörande.

I Mumindalen.

Vi var i Nådendal, den ljuvligaste lilla stad vi skådat, redan vid klockan 9. Då hade portarna till Mumindalen inte slagit upp än, så vi roade oss på en liten strand. Vi såg en räv och en ekorre, vilken idyll.

När vi väl kom in såg vi äntligen muminhuset! Lilla My hälsade oss välkomna och hälsade på Julian. Harry spanade efter Stinky och var rädd.

Harry provade fängelset som poliserna har Stinky i. Han passar verkligen bra där.

Julian kramade muminmamman.

Här är han, Stinky. Uhhh vilken gris han är. Han är så bråkig. Inte alls som de små beskedliga änglarna från Åmotfors som besökte Finland.

Det var 25 grader i luften och långt över 20 i havet. Så vi badade. På kvällen badade de små i hotellets pool som var kall som en isvak. 

Kan verkligen rekommendera muminvärlden till alla småbarns föräldrar! Så mysigt och inte alls en massa saker som ska krängas på folk.

Stinky har också en väldigt avskräckande effekt på vissa som börjat på H och slutar på arry i flera dagar efter besöket. Väldigt fin bonus.

Du är gammit och stinker katt!

På väg mot Stockholm och färjeterminalen, det är livat i baksätet. Det tjatas och pratas hela vägen dit. Det är en del slagsmål och dispyter med. Harry retas och säger: DU är gammit! (Gammal) och Du stinker katt! 

Julian replikerar med :

- Jag bjyj mig inte.

Då gråter han. 

Väldigt rogivande resa. 6 mil innan Stockholm somnar de.... Harry vaknar i Rinkeby och MÅSTE kissa, det är bara att svänga av motorvägen och kissa på en parkering.

Vid 19.30 är vi på färjan och äter äntligen mat. Mamma och pappa, som är gammit och stinker katt får en liten belöning. Harry äter ett bett i en hamburgare och äter sedan endast glass, till det facila priset  till 80 kr.

Sen busas det i hoppborg och lekrum.

Ett bollhav funkar bra för att få släppa loss lite energi. I morgon vaknar de i Åbo. Be afraid Finland, här kommer svenska invasionen. Vi vill ha glass, dricka, mumintroll och sol. ( och kanske en o annan lapin kulta)